|
Kan en hund bli sockersjuk? |
|
|
|
|
| Veterinär Birgitta
Andrén på smådjurskliniken vid SLU svarar: Ja, hundar kan precis som människor drabbas av sockersjuka (eller diabetes mellitus). Namnet mellitus betyder honungssött och kommer av att urinen hos en diabetespatient innehåller socker. Sjukdomen orsakas av brist på hormonet insulin vars främsta uppgift är att hjälpa glukos (socker) in i kroppens celler. Insulin bildas i de så kallade Langerhanska öarna i bukspottkörteln. Typiskt för sjukdomen är det höga sockervärdet i blodet vilket bland annat resulterar i att socker utsöndras med urinen. Sockret drar med sig ökad mängd vatten och urinmängderna blir därför mycket stora och patienten blir törstig. Diabetes drabbar framför allt vuxna och äldre tikar. Dvärgpudel, vissa terrierraser, cocker spaniel och taxar är överrepresenterade, men även andra raser kan drabbas. Sjukdomen kan debutera i unga år även om det hör till undantagen. Diabets mellitus uppkommer när behovet av insulin överskrider tillgången. Detta kan förekomma om insulinproduktionen helt eller delvis har upphört till exempel på grund av en infektion eller förmågan att utsöndra insulin är nedsatt. Fetma, dräktighet eller löpning kan påverka insulinbehovet liksom en ökad halt av stresshormoner i blodet. Vid diabetes får hunden ökad törst och det är inte ovanligt att den vill kissa på natten. Ibland magrar hunden trots att den är hungrig och äter mer. Om sjukdomen inte behandlas finns risk för att hunden hamnar i koma och dör. Detta kan uppstå när blodsockervärdet varit högt under en längre tid. Kroppen behöver energi men kan inte använda sitt glukos och måste därför i stället bryta ner fett. I samband med att denna nedbrytning bildas syror i blodet. I kombination med att hunden blir uttorkad på grund av att den kissar mer, kan syrabildningen vara direkt livshotande. Hundar som drabbas av diabeteskoma är mycket slöa, de kräks och man kan känna en karakteristisk acetonlunkt i andedräkten. Diabets hos hund kan i de flesta fall behandlas. Man behandlar med insulin i form av dagliga injektioner. Är det en tik som har insjuknat brukar man kastrera. I vissa fall går då sjukdomen tillbaka och hunden kan leva utan insulininjektioner. Förutsättningarna för en lyckad behandling är att hunden kan föra ett regelbundet liv vad beträffar injektioner, utfodring och motion. Hundar som får diabetes kan leva både ett och två år om inga komplikationer tillstöter. Detta under förutsättning att de praktiska problemen runt behandlingen kan lösas. Diagnosen ställs med hjälp av ett blodprov, där man mäter sockerhalten i blodet. När diagnosen är fastställd och man är överens om att hunden ska behandlas brukar den få stanna på djursjukhuset några dagar. Under denna tid tas ett flertal blodsockerprover för att ställa in rätt insulindos. Hunden undersöks också för att utesluta annan sjukdom som skulle kunna påverka diabetesförloppet. Dessutom får hunden lära sig att äta ett foder som är rätt anpassat. Själva injektionerna ställer sällan till obehag, det blir ett litet stick under huden i nacken, ungefär som vid en vaccination. De flesta djurägare lär sig snabbt att sköta detta själva. När hunden får komma hem kan djurägaren kontrollera hundens urinsocker med "sticks". I början får hunden regelbundet komma tillbaka för en blodsockerkontroll. En hund som behandlas med insulin kan precis som människan få insulinkänning vilket innebär att blodsockret blir för lågt. Det kan bero på för hög insulingiva, eller för att hunden inte ätit sin mat eller kräkts upp den, eller att den har motionerat alltför intensivt. Då blir hunden rastlös, vinglig, kan börja skaka och få kramper. Den behöver då få litet extra socker. Om hunden blir medvetslös måste den snabbt till djursjukhus för att få glukosinjektioner. |
|
|
<<<<< Tillbaka |
|