|
Vad gör jag om min hund har blivit ormbiten? |
|
|
|
|
| Veterinär Heikki Säteri på smådjurskliniken
vid SLU, Ultuna svarar: Det finns alltid anledning att snarast söka veterinärvård vid ormbett. Ormbett på djur som inte behandlas enligt konstens alla regler behöver inte alltid leda till djurets död, men risken minskar betydligt och tillfrisknandet går mycket snabbare om djuret behandlas. Det är främst yngre hundar som råkar ut för ormbett. Oftast blir de bitna på huvudet och på benen. Runt bettet uppstår en kraftig svullnad som oftast blir störst på andra eller tredje dygnet. Samtidigt visar djuret påtagligt nedsatt allmäntillstånd, i regel är det svårt att se märken efter bettet. Behandlingen består huvudsakligen av kortisoninjektioner, dropp av vätska eller blod och antibiotika. Man räknar med att det på ormens gifttänder alltid finns rikligt med bakterier. Dödligheten för hundar och katter som behandlats för ormbett är 3,5 procent. Ett djur som råkat ut för ett ormbett bör hållas i stillhet i 10-14 dagar. Ormgiftet sprider sig fortare om djuret rör sig och av den anledningen är det extra viktigt att de håller sig stilla i början. Senare finns det risk för blödningar och skador i inre organ om djuren inte hålls stilla. Platsen för bettet mår bäst av att lämnas i fred och man bör inte heller t ex binda om ovanför ansvällningen, vilket var vanligt förr. Att behandla med serum mot ormgift är mer aktuellt vid bett av exotiska terrarieormar. Ormgifter har en komplex sammansättning och innehåller framför allt olika enzymer. Giftet har effekter lokalt runt bettstället och allmänt i hela kroppen. Lokalt uppstår en ansvällning genom skador i blodkapillärer och i den omgivande vävnaden. Blodkärlen börjar läcka ut både plasma och blodkroppar. Från bettstället sprider sig giftet med cirkulationen till övriga kroppen där det har likartad effekt och även aktiverar en del skadliga ämnen t ex histamin, bradykinin, prostaglandin och serotonin. Resultatet blir omfattande inre blödningar, vätskeutgjutningar, vätske- och blodförluster, blodtrycksfall och skador på inre organ som lever, njure och hjärta. Ormar gillar sol och värme och de ligger och solar sig gärna på soliga gläntor på dagen. Deras mest aktiva tid är på natten då de jagar möss, sorkar och grodor. Härvid har huggormen stor nytta av sitt utmärkta luktsinne av vilket den förgrenade tungar är en viktig del. Ormar kan röra sig ganska snabbt i skog- och grästerräng och är även goda simmare. Huggormen förfogar över ett starkt vapen både för anfall och försvar i sitt gift som den kan spruta ut genom en kanal i gifttänderna i samband med ett bett. Det lär finnas ca 2.500 olika ormar i vvärlden. Avgjort största delen av dessa är dock inte giftormar. Sådana räknar man med att det finns ca 400 arter, huvudsakligen i tropiska områden. I vilt tillstånd i den svenska naturen och i överiga nordiska länder finns endast en giftig art, och det är huggormen (Vipera berus). |
|
|
<<<<< Tillbaka |
|