Hur upptäcker jag om min tik har livmoderinflammation?

<<<<< Tillbaka


Veterinär Anne-Sofie Lagerstedt på smådjurskliniken vid SLU, Ultuna svarar:

Det finns två former av livmoderinflammation hos hund. Dels en akut livmoderinflammation och dels en kronisk inflammation, s.k. pyometra.

Den akuta livmoderinflammationen beror primärt på en bakterieinfektion i livmodern som hunden kan ha fått i samband med en komplicerad förlossning, vid abort eller kvarbliven efterbörd. Det förekommer också att hundar blir infekterade i samband med parning eller vid inseminering. Den kroniska livmoderinflammationen beror primärt på en hormonell störning som leder till att livmoderns slemhinna förändras vilket underlättar för en sekundär bakterieinfektion.

Vid akut livmoderinflammation blir hunden sjuk och får symtom inom några dagar efter att den blivit infekterad. Tikens allmäntillstånd blir nedsatt och hon får hög feber. Hon vill inte äta och får illaluktande flytningar från slidan. Hunden ska behandlas av veterinär med antibiotika ibland kombinerat med ett livmodersammandragande medel så att livmodern bättre kan tömma sig. Det är viktigt att behanding sätts in relativt snart för att förhindra att infektionen övergår i ett kroniskt stadium. Vid tidigt insatt behandling blir hunden bra inom några dagar efter påbörjad behandling.

Kronisk varig livmoderinflammation, s.k. pyometra, är en vanlig sjukdom hos medelålders och äldre tikar. Den uppträder som regel inom åtta veckor efter avslutad löpperiod. Det kan ibland ta flera löpperioder för sjukdomen att utvecklas.
Även yngre tikar kan få pyometra även om det är ovanligt. Oftast har dessa tikar behandlas med hormon antingen för att förhindra löpning eller för att avbryta en oönskad dräktighet efter tjuvparning.

Vid pyometra blir hundarna slöa, får dålig matlust, ökad törst och ökad urinavgång. De har en förstorad varfylld livmoder som ibland kan kännas vid palpation av buken. Om livmodermunnen är öppen har tikarna illaluktande brun-röda flytningar.
Sjukdomen är akut och ska behandlas av veterinär. Ibland kan diagnosen ställas med ledning av de symtom hunden har, men ofta får veterinären röntga bukhålan och ta blodprover för att vara säker på diagnosen.

Den klassiska behandlingen och även den behandling som ger säkrast resultat är kirurgisk och innebär att den sjuka livmodern opereras bort genom ett snitt i bukväggen. Som regel opererar man samtidigt bort äggstockarna för att hunden inte ska kunna löpa, men även för att undvika att hunden i framtiden får tumörer på äggstockarna. Stygnen i huden tas bort efter cirka tio dagar. Under denna tiden ska hunden bära tratt för att förhindra att hon slickar på såret.

De första veckorna efter operationen ska inte hunden ansträngas. Många hundar får efter operationen ändrad pälskvalitet och en del har en tendens att öka i vikt. Det förekommer också att hundarna blir inkontinenta d.v.s. läcker urin. Om inkontinens uppstår i samband med operation går den oftast över spontant inom några veckor. En del hundar får dock kvarstående inkontinens eller att inkontinensen kommer först en längre tid efter operationen. Detta beror på bristande könshormoner. Oftast går de att behandla med lämplig medicinering.

Unga tikar med pyometra som man vill behålla för avel, går att behandla medicinskt. En förutsättning för medicinsk behandling är att tikarnas allmäntillstånd inte är för nedsatt. Vid medicinsk behandling får tiken ett hormon som heter prostaglandin. Den mest påtagliga effekten av prostaglandin är att livmodern drar ihop sig så att den töms på det variga innehållet. Tikarna behandlas mellan 5-10 dagar och ska under denna tiden vara inskrivna på ett djursjukhus. Tikarna behandlas samtidigt med antibiotika.

De flesta tikar blir efter behandlingen återställda så att de kan få en eller flera valpkullar. Eftersom behandlingen endast botar infektionen kvarstår den primära hormonella orsaken till sjukdomen. Det innebär att det finns risk för återfall vid framtida löpperioder.

När det gäller spontant uppkommen pyometra bör man alltid diskutera tikens avelsvärde innan hundarna behandlas medicinskt, eftersom sjukdomen förmodligen är ärftligt betingad.


<<<<< Tillbaka