|
Min hund har svårt för att kissa, vad beror det på? |
|
|
|
|
| Veterinär Astrid
Hoppe på smådjurskliniken vid SLU på Ultuna svarar: Svårt att kissa är ett vanligt problem som någon gång drabbar de flesta hundar. Orsaken till problemen kan vara ganska varierande. För att nå ett gott behandlingsresultat är det mycket viktigt att orsakerna utreds för att man ska kunna bli av med dem. Urinvägsinfektion är den vanligaste orsaken till att hundar och katter har svårt att kissa. Inflammation i urinblåsans och uringångens slemhinnor leder till att djuret får svårt att tömma sin urin p.g.a svullnad, irritation och smärta. Hos hundar liksom hos människor orsakas infektionerna vanligen av colibakterier, och tikarna drabbas oftare än hanar. Okomplicerade urinvägsinfektioner botas vanligen efter 10 till 14 dagars behandling med antibiotika. Om ett djur får återkommande infektioner bör man göra en utredning för att ta reda på underliggande orsaker som t.ex. urinstenar eller defekter i urinblåsans slemhinna. Hos katter är bakterier inte någon vanlig orsak till urinvägsinfektion. Här har forskare i många år försökt att hitta orsaken till varför vissa får svårt att kissa, och varför urinen hos dessa blir blodblandad och illaluktande. Man tror numera att någon typ av virusinfektion kan orsaka inflammation i kattens urinvägar. Urinstenar är en annan vanlig orsak till kissproblem. Små urinstenar kan hos tikar passera ut via urinen, men hos hanhundar, som har en mycket smal och lång uringång, orsakar dessa stenar vanligt totalt urinstopp. Om man ser att ett djur inte kan kissa är det mycket viktigt att snabbt komma till en veterinär som avlägsnar stenarna och häver stoppet. Om det inte hävs leder det inom ett dygn till urinförgiftning, som sedan inom två till tre dygn leder till döden. Blodblandad urin och återkommande urinvägsinfektioner uppstår lätt som komplikation när urinstenar finns i urinblåsa eller i njurar. Hos hund förekommer fyra urinstenstyper med helt olika uppkomstmekanismer. För att förhindra återfall med nya stenar, vilket är mycket vanligt, krävs olika behandlingar och dietföreskrifter beroende på stentyp. Katter drabbas inte lika ofta av urinstenar, men urinstopp hos hankatter är ganska vanligt. Det beror ofta på att urinkristaller tillsammans med avstötta celler och äggviteämnen täpper till den mycket smala uringången i hankattens penis. Dessa urinpluggar, som inte är riktiga urinstenar, har studerats under många år utan att man riktigt förstått varför de uppkommer, men en av orsakerna är troligen någon virusinfektion. Vanligen går det att spola loss dessa urinpluggar. Därefter kan man med fördel ge något av de specialfoder som går att köpa genom veterinärer. Fodret gör urinen sur, vilket leder till att rester av urinpluggarna och det uringrus som ibland finns i stor mängd i urinblåsan löses upp. För att hindra återfall av urinpluggar eller uringrus, är det viktigt att kattens urin är sur (pH omkring 6), att katten inte blir överviktig och att den dricker och kissar så ofta som möjligt. Tumörer i urinblåsa eller uringång är ibland orsak till kissvårigheter, speciellt hos äldre hundar men sällsynt hos katt. Vanligen är dessa nybildningar elakartade och går inte att behandla. Nervskador kan påverka urinblåsans tömningsförmåga och det förekommer både hos hundar och katter. Olyckshändelser med skador på ryggraden, infektioner i ryggmärgen, eller andra sjukdomar i ryggraden som t.ex. diskbråck kan leda till att de nerver som skall förmedla impulser mellan urinblåsan, ryggmärg och hjärna blir helt eller delvist utslagna. Behandling av dessa djur kan vara mycket svår och resultatet beror oftast på hur grav nervskadan är och om den kan läka. |
|
|
<<<<< Tillbaka |
|