En hund har normalt 26 disker (mellankotskivor) i ryggraden. Diskerna ligger som stötdämpande broskskivor mellan kotorna, från huvudet till korsryggen.

Vid diskbråck förändras (förkalkas) innehållet och disken blir försvagad. Den förändrade disken klarar inte av att stå emot hundens normala rörelser utan buktar in i intilliggande vävnad eller så brister den och innehållet pressas ut i vävnaden intill disken.

I ryggkotpelaren finns ryggmärgen som ligger skyddad av ben och brosk i kotkanalen. Ryggmärgen som är en del av centrala nervsystemet förmedlar nervimpulser mellan olika delar av kroppen. Vid diskbråck uppstår ett tryck mot ryggmärgshinnor och ryggmärg. Symtomen och sjukdomens utveckling beror på var i ryggen diskbråcket sker och hur fort disken töms samt hur mycket av diskens innehåll som pressas ut i kotkanalen. I lindriga fall ger bråcket bara upphov till smärta från den drabbade delen av ryggen. Hundarna visar då ovilja att hoppa upp i bilen, skriker till när man lyfter den, med mera.

Vid dessa symtom ska hunden vila för att förhindra att bråcket förvärras. De flesta hundar blir återställda efter vila men ibland håller smärtan i sig. Hundar med långvarig smärta kan opereras för att bli av med sina besvär.

I gravare fall av diskbråck blir hunden vinglig. Även dessa fall behandlas med strikt vila. Förloppet vänder oftast spontant och hunden tillfrisknar. Ibland förvärras istället symtomen och hunden blir mer vinglig. I dessa fall kan hunden opereras så länge den klarar av att stå upp.

I nästa stadium av sjukdomen blir hunden förlamad, på antingen bara bakbenen eller på alla fyra benen. Den kan då varken stå eller gå själv. Den enda funktion som finns kvar i de förlamade kroppsdelarna i detta stadium är att hunden har känseln kvar.

Vid den allvarligaste formen av diskbråck är hunden både förlamad och har förlorat känseln i de förlamade kroppsdelarna. Detta är ett mycket allvarligt tillstånd där ryggmärgen är kraftigt hoptryckt i kotkanalen. Cirka 40 proc av de hundar som drabbas av denna form av diskbråck blir spontant återställda, medan resten av hundarna aldrig blir bra. Tyvärr går det inte i sjukdomens tidiga skede att bedöma hur prognosen är för hunden. Inom tio dagar från det att förlamningen inträtt kan man dock oftast se tecken på om hunden ska bli frisk eller inte.

Hundar med diskbråck riskerar även att drabbas av andra problem. En patient som har ont i ryggen kan lätt bli uttorkad därför att det gör ont att sänka huvudet till vattenskålen. Ofta uppstår även svårigheter att sköta urin och avföring. Avföringsproblemen blir aldrig till några men för hunden utan avföringen kommer ut så småningom med hjälp av kroppens reflexer.

Problemen med att kissa kan bli desto mer bekymmersamma eftersom urinblåsan om den inte töms effektivt och regelbundet, är mycket känslig för infektioner. Dessa infektioner är dessutom ofta svåra att behandla.

En vanlig men mycket allvarlig komplikation till de grava förlamningsfallen är så kallad ryggmärgsuppmjukning. Nervcellerna i ryggmärgen dör då succesivt efter det att diskbråcket har utvecklats. Nervcellsdöden sprider sig längs ryggmärgen och denna plågsamma komplikation slutar alltid med att hunden dör av andningsförlamning om den inte avlivas dessförinnan.

Långt innan några symtom har visat sig kan man vid en vanlig röntgenundersökning säga om en hund har svaga disker som riskerar att brista. På hundar som har haft diskbråck röntgar man därför ryggkotpelaren för att se om det finns fler förändrade disker. På dessa hundar är det ofta befogat att göra en förebyggande operation för att på det viset förhindra nya diskbråcksanfall