Kan hundar få sjukdomar i bukspottkörteln?

<<<<< Tillbaka


Gunilla Trowald-Wigh, veterinär vid institutionen för kirurgi och medicin vid SLU svarar:

Bukspottkörteln är ett organ, som är placerat i direkt kontakt med första delen av tunntarmen. Den har många viktiga funktioner bl.a. bildas här de enzymer som i tarmen sönderdelar den mat hunden äter. I bukspottkörteln produceras också det livsviktiga insulinet som gör att kroppen kan tillgodogöra sig socker.

De vanligaste sjukdomarna, i den del som har med matsmältningen att göra, är akut inflammation och förtvining av körtelvävnaden (atrofi).

En akut inflammation kan utlösas av en alltför fettrik måltid eller efter en måltid som ges efter en lång tids fasta. Även vissa läkemedel kan ibland sättas i samband med sjukdomen. Sjukdomen är vanligare hos överviktiga hundar än hos hundar med normal vikt. Oftast får man dock ingen förklaring till varför sjukdomen uppstår och det är sällan man påvisar bakterier eller virus.

Symtomen varierar men vanligen drabbas hunden av illamående, kräkningar och buksmärtor och i sällsynta fall även av diarré.

Sjukdomsförloppet varierar från att hunden visar tecken på illamående och har lindriga buksmärtor till att vara mycket snabbt och dramatiskt med svåra buksmärtor och frekventa kräkningar.

Diagnosen ställs genom att mäta halten av bukspottkörtelenzymer i blodet.

Hundar med akut inflammerad bukspottkörtel skall varken äta eller dricka eftersom inflammationen då kan förvärras. I lindriga fall tillfrisknar djuren utan behandling medan de i svårare fall kräver veterinärvård eftersom kräkningarna orsakar hunden vätskeförluster. Dessa hundar får vätska via dropp direkt i blodet till kräkningarna har upphört och allmäntillståndet har förbättras.

Efter tillfrisknandet finns alltid risk för återfall och man bör därför undvika att ge hunden alltför kraftiga och fettrika måltider.

Förtvining (atrofi) av bukspottkörteln förekommer hos alla hundraser men är vanligast hos unga schäfrar. Hos dessa misstänker man att sjukdomen har en ärftlig bakgrund. När bukspottkörteln förtvinar kan inte tillräcklig mängd enzymer bildas vilket leder till att proteiner, fett och kolhydrater inte tas upp i tarmen.

Hunden får symtom först när en större del av körteln har förtvinat. De magrar trots att de äter normalt och i många fall t o m mer än normalt.

Vanligen får hunden diarré som kan variera från sporadisk lös avföring till tät vattnig avföring. Onormal gasbildning förekommer samt i sällsynta fall även kräkningar.

Diagnosen ställs säkrast genom att i taget blodprov mäta ett protein som bara finns i bukspottkörteln.

Behandlingen består i att de enzymer som saknas tillförs i tablettform. Tabletterna ges dagligen i kombination med fiberfattig, lättsmält diet.

<<<<< Tillbaka